Efter att jag stadigt har bemött dåliga historiekunskaper i den lilla Swänska provins Noreg län, under mitt uppehåll här, har jag sett mig tvungen att skriva den Stor-Swänska stolta historia i korta drag. Det är tydligt att de stora fjäll och i övrigt otillgängliga terränget här har lyckats avla fram en vrångtänkning i sin isolerade ensamhet, något som tyvärr har fört till att historielöshet och rotlöshet blant våra brödrer blivit ett uppenbarligt faktum. Därför ser jag det som min plikt att upplysa mina Swänska brödrer, getarfolket i det västra Swea Rike och föra dem tillbaka på den riktiga stig.

Det Stolta Stor-Swänska Riket har sina rötter i en urminnelig tid, därför kan ej en historia som denna skrivas från sin början. Det lider mig smärtligt att jag därför måste utesluta de ottaliga hjältedikt som inspirerade mindre diktare som Homer och Hesiod i sin tid, likaså alla de Stor-Swänska hjältar som stod som bild för deras epos. Inte heller rymmer denna korta historian de ottaliga Vetenskaper Moder Swea har fostrat. Det ville självklart har varat på plats med berättelser om hur den första botaniker Carl Von Linné reste ner i Grekenland för att lära Aristoteles om artsindelningen (och lite andra småsaker). Stora upptäckter som när den små Swänska getarpojken Leif Eriksson blev sänt till Vinland (nu mera känt som Canada). Tyvärr måste en historia som detta, då den har som förmål att bryta igenom den isolation och vrångtänkning, endast ta utgångspunkt i det allra mest elementära.

Av denna grund börjar föreliggande historia i den tid som vi Swänskar känner som den Suveräna Stolta Swänska tiden. Eftersom vi Swänskar helt från en början opererade med en tidsräkning 364/5 dagar, har denna tidsräkning lätt kunnat appliceras på den långt senare julianska (Julius var en Swänsk vasallkung, inspirerad av Swänsk tidsräkning, och de Swänska bokstaver). För enkelhetens skull blir det taget utgångspunkt i den långt senare beteckningen före/efter Kr. (förkortelse av Krister, namnet till en långt senare Swänsk filosof, som uppehöll sig i östligare strök i Sen-Swänsk historia). Den Suveräna Stolta Swänska tiden sägs ofta börja med de stora svenska krigarkungarna. Namn som Gustaf den II Adolf och den karolinska släkt borde här vara känt. En varje Swänsk vet dock att så är inte tillfälle. Detta skylls endast ondskapsfull historierevisionism. Faktum är att Swea Rike aldrig har varit mindre än det var den gången. Detta var en kristid och mörka år i den Stor Swänska historian, då krigar härjade och Swea var på sitt allra minsta. På den tiden omfattade Swea Rike endast det Swänska Finneland, små Swänska riket (Noreg län), Blå-Gul Polen, Göta-Estland, och en liten tredjedel av Rusernas land. Varav den sista står som en mörk skugga över det Stor-Swänska samvete. Nämligen har Swea en stor skuld för den alkoholism och fattigdom som sprider sig där. Först härjades landet brutalt av de Swänska soldaterna, till trots för at ruserna var överlägsna i talets styrka. Men ruserna hade inte det Swänska stålet, och när Swea benådade den russiska Tsar blev allting värre. Inte kunde de vekliga ruserna tåla den Swänska vodka som vi förde in i fredstiden.

Men det är tyvärr allt för lätt med digressioner, när en författare tar för sig en så stolt historia som den Swänska. Därför måste jag ta mig samman, och be dig kära läsare om ursäkt för att jag inte kan ge dig en fullgod historia. Min historia vill tyvärr bara vara ett mikroskopiskt utsnitt och kan därför inte yta rättfärdighet till historian såsom den är. Jag skulle gärna berättat om hur tyska upprörare käppjagades från Moder Swea i mitten av det förra århundrade, det var käppar mot kanoner. Hur dessa upprörare så vänte sig mot Sweas svagaste länk, men att ni stolta Swänska getarfolk stod i mot och kämpade (efter att skånska kanoner sänkte den tyska ubåt).

Men det är tyvärr en för liten del av en många tusen år historia. I stället vill jag nu ta till ord för det som jag misstänker står min läsare varmast om hjärtat. Jag vet att många av er fylls med mod och värme i bröstet när jag säger detta. Den blå-gula fanan ska med tiden vaja över hela det Stor-Swänska riket åter en gång. Men först måste de isolerade platser utbildas på ett sätt så dom åter kan införas i den den civilisation de så stolt tillhörde. För det Stor Swänska riket är ett bildningens rike